Ett kapitel i vikarieboken

Jag har varit en medfostrare i ett läsår. Det har varit ett bra läsår på många sätt. Jag har inte undervisat i en skola på 10 år och visst har det ändrats på 10 år. Då med mina dryga 22 sensommrar var OH MASKINEN  och kritan mina trygga vänner. Nu har det varit whiteboarden, datorn och "smartboarden" som gjort undervisningen snärtiger. Eleverna är mer frågsamma och sociala. Men man märker att vi lever i en slit och släng kultur och att TELEFONERNA är våra vänner i ensamma stunder. (På promenader kan de ju vara bra att prata med någon). Jag använder själv telefonen onödigt mycket. Man märker det först när någon annan använder telefonen när man egentligen vill att focusen ska vara på annat.

Mitt ämne är kanske inte det häftigaste(fast jag själv anser att det är både viktigt och hur kul som helst) och mina kunskaper och färdigheter har varit nedgrävda bakom predikningar, tidningslekar, möten och smutsiga lakan. Men dom finns där och nu känns det lite konstigt att inte kunna fortsätta. Jag hoppas att jag får fortätta för det känns bra att jobba med sånt man är utbildad till. Grunden är lagd nu är det bara tuta och köra :D


Några bilder från det gågna läsåret:

De va julbord

De va blåa avdelningen

De va köttbillor ti mat 

De va ryssgummor

De va diskas 

De va kärlek i huslig ekonomi klasen 

De va flyttlådor

De va glad matsal 

De va dans 

De va festskor mitt i vardagen

De va leidon på papperskastas 

De va könsbytardag