..nå inte riktigt men nästan. Jag dör den lilla döden varje dag. Varje dag gråter mitt hjärta och det känns som den största förlusten någonsin att inte kunna jobba med dem man älskar och att inte kunna jobba med det man älskar. Hur blev det så här? Kanske det löser sig ännu..
Jag har inte orkat skriva fast jag har mycket att säga. Mycket jag är stolt över och mycket jag är besviken över. Jag är stolt över min fasta som för första gången faktiskt kan kallas fasta. Inte tog de bara 30 år att börja fasta på riktigt. Jag är ingen brutal fastare som vägrar allt. Jag har nog för dålig disciplin för det. Men jag köper inte de där tidningarna, de där byxorna, det där nagellacket eller de där skorna. Jag köper mat för dagen. That's it. Många har inte ens råd med mat ute i världen så det räcker med ett mål mat om dagen. och lite frukt..för diabetesen.
Jag har en ny bokhylla. Mina små babysar finns på hyllor. Jag har inte släpat mina lådor från garaget ännu och kanske jag klarar mig med de babysar jag har för tillfället.
Äntligen!! Vintern smälter bort och solen är min vän.
'
Och det varde kaos..de nya bokhyllorna har anlänt
Oj oj..mycket yta att fylla
Undrar om jag får bo bakom den rosa dörren någon gång.
