Jag har inte bakat någon fastlagsbulle i år. Jag har inte ätit fastlagsbulle varken på fastlagssöndagen eller idag. Jag har inte rört en pulka. Jag har bara vandrat omkring vid aura ån (åbo) och sett på alla halarklädda studernaden som är påväg för att partaja. En gång var det viktigt för mig också men inte idag.
Ibland skäms jag över mitt liv. Inte för att jag har slutat festa och beter mig "onormalt" men för att jag har det så otroligt bra och har så svårt att greppa det. Jag skäms över att jag blir irriterad på småsaker och skulle kunna sätta min energi på annat.
Jag kommer från en familj(släkt) där arbete betyder att man faktiskt jobbar också om man skulle vara sjuk (nå idag ser de annorlunda ut) och då skäms jag över att jag ibland tar en kortare dag för jag har ju den möjligheten. Så skäms jag också över att jag allt som oftast jobbar för mycket.
På helgen hade jag besök av mina föräldrar och då bjöd jag på FRÖDINGE PRINSESSTÅRTA. Det skäms jag över. Mina gäster är väldigt viktiga och ska bara få hembakt. Högst antagligen kan jag bjuda på köpta kex för jag kan inte baka kex. Jag vet inte varför jag inte bakade och det skäms jag för.
Min prinsesstårta är godare..
Idag när jag var i butiken såg jag Mike Monroe. Jag var inte riktigt säker så jag tittade en gång till och det var han. Jag skäms för att jag stirrar på kändisar.
Hej jag är Mike och jag äter också banan.
Världen är en rutten plats ibland. (Ofta om man inte är lika lyckligt lottad som jag) och vi skäms och irriterar oss på småsaker. Jag borde skämmas.
