D&G crocs för 348 euro..

...jag drömmer ju lite om att få äga ett par Christian Louboutin eller Minna Parikka skor. Jag inser att detta får vara en dröm för dessa skor är alltför dyra för en vanlig människa som jag.  Det skulle kännas fel att köpa ett par dyra märkesskor när jag har lån och räkningar att betala. Allt som är dyrare än 10 euro känns fel för en som är arbetslös.

Jag tänker att jag kanske hittar ett par billiga begagnade märkesskor och visst finns det loppisar för sånt stuff också. Där klickar jag mig fram bland den finska eliten som säljer och byter skor och kläder hej vilt. Crocs för barn för närmare 400 euro. På ett vanligt loppis kunde man hitta 400 par crocs för samma pris.

Sen lägger jag mig i soffan och läser ELLE och det slår mig att alla produkter i tidningen är dyra produkter. Märkesprodukter. De flesta kostar mellan 500-2000 euro. Det finns alltid en H&M alternativ som är billigare..(till försvar?!!).

Jag gillar märken. Jag gillar stil. Men jag tänker också att jag kunde förkorta mitt lån och sen köpa märkeskläder. Hemsk tanke egentligen när det finns andra som behöver mina pengar. Det är ett ständigt dilemma det där. Medmänniskan i första hand. Jag i andra. Det är en hård kamp.

Folk får köpa märkeskläder hur mycket de vill. Men att ta vip lån för att klä sig som andra eller sälja sig själv för att ha råd att leva i lyx, det är inte okej.

Men ge mig ett par Louboutin eller Parikka så lovar jag att ha mig dem dagligen.

Hela månadslönen på kläder bara 

Gjorde lite muffins för att pigga upp humöret.