Loppis och frustration

Nu är en del av min garderob på loppis. Det är första gången jag säljer på loppis. Tidigare har jag skänkt bort mina kläder till röda korset/UFF. Men för det mesta har jag samlat på mig kläder i garderoben. Nu hade jag så mycket kläder så jag knappt kunde gå in i garderoben (ja det är en walk-in-closet på ca 2 kvadrat) . Jag hade ocuperat alla hyllor och korgar och lämnat ynka 4 hyllor till min mr.C. En hel förmögenhet har jag satt på kläder och för att inte tala om skor. Ett 50 tal kläder har jag sollat bort också sånt som jag kan tänka mig att använda ännu. Jag tror att det är nyttigt. Jag har också börja solla skor. 7 par skor får hitta ny ägare.

 Varför nu denna iver att göra sig av med kläder/skor? Jag har inte problem med ekonomín (men visst om jag inte skulle ha satt pengar på alla kläder och skor så skulle jag vara betydligt rikare) Men jag känner mig oerhört frustrerad på allt skit vi köper. Jag är frusterad på att stora kedjor ska bestämma hur vi klär oss. Hur vi borde se ut. Frusterad över att någon gör kläderna för liten slant. Frusterad över den dåliga kvaliten på kläderna. Frusterad över att jag är för snål för att köpa kläder av kvalite. Frustrerad över att shopping kan vara en hobby som får en att må bra. Hur många bloggar handlar inte om vad man har köpt och hur bra det kändes.

Nu har jag bestämt mig för att köpa endast ett plagg i månaden. Jag har i vanliga fall köpa upp emot 3-5 plagg per månad. Sätter mellan 50-100 euro i kläder i månaden. (Min ekonomi kommer inte att tillåta såna summor på kläder) Helst ska jag inte köpa något alls men eftersom jag svag i sinnet så gör jag en kompromiss. Just nu skulle jag behöva en kofta av något slag.

Sko budgeten för resten av året är 50 euro..Jaaaaiiiikkksss..

Nu blir jag myggmat och går in...

Midsommar och mörkare tider på kommand (o då menar jag kortare dagar)

Let me introduce you to my "juni månadens inköp" En topp med mommo bling. 

Kläder kläder kläder 

Fyndis it is.