Stafettkarneval och dagis är två traumatiska upplevelser i min barndom/ungdom. Jag minns att jag mest satt och längtade hem från dagis. Där satt jag i fönstret och titta ut över raseborgsvägen(undrar om den heter så) och tittade på alla mammor och pappor som kom efter sina barn som var halvtid. Det värsta med dagis var de kalla kålrötterna som man måste äta på morgonen. Har ännu idag traumor över kålroten i rå form. Skulle aldrig sätta den i munnen rå. Sen det här med att sova mitt på dagen. Jag fick aldrig sömn. Låg där och lyssnade på när tanterna hade kaffepaus. Vid något skede fick behövde jag bara gå och lägga mig med dom andra och sen stiga upp och hoppa studsmatta. Nej, det var mycket roligare i skolan..tills..
stafettkarnevalen kom med i bilden : D. Jag minns uttagningarna i 3:an som liksom gjorde att man var out of the league redan som 9 åring. Vad skulle jag inte ha gett för att få springa där på gräsplan. Inte var jag snabb och inte var jag friidrottare men gärna skulle jag ha varit med. I sjuan och åttan var jag med i hejarklacken då det ännu var nytt och mera kändes som ett stort plåster på såret för den som inte var snabb. . Nej, jag är inte bitter. :). Förhoppmingsvis slipper alla som vill med nuförtiden. När man lever i förnuftets tid. ;)
 |
| Om kålrötterna helst skulle ha varit glada figurer(fast de här ser nog mera ut som deg) |
 |
| Startblocks drömmen sprack :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar