Men mitt värmelidande har inget att göra med rubriken till detta inlägg. Facebook är temat och det känns lite tråkigt. Vad har jag att säga om facebook? Där är jag och där kommer jag att vara. Jag tycker det är trevligt med uppdateringar från mina vänners liv så jag skriver lite om fattigdörren istället.
Läste på aftonbladet om att det i trakterna av central park finns ett hus (det finns nog flere) där man gjort en skild ingång för de som äger de billigare lägenheterna eller snarare att de rika inte behöver befatta sig med de fattiga. Nu kan man ju inte vara så extremt fattig om man har råd med en lägenhet på Manhattan. Husbolaget fick någonsorts skatteavdrag om man byggde lägenheter för "fattigt" folk. Jag tycker att tanken är riktigt horribel. Det känns inte som 2000 talet. Tänk att det ska vara så skamligt att vara fattig. Tänk att man ska bli så illa behandlad för att man inte har något alls.
Fattigdörren får mig att tänka på hur dörren stängs för den som inte har dom där pengarna. Den som man är rädd för. Tänk att behöva dela med sig (jag är också dålig på det här) Så länge man stänger dörrar och ser upp till dom som finns där inne (jag menar lyx på TV finns det ju tillräckligt av) så kan inte heller det bli någon bukt på fattigdomen. Min största räddsla är att bli arbetslös och fattig. Det skrämmer mig faktiskt mera än att bli allvarligt sjuk.
Att såna tankar:
En rik bild:
Läste på aftonbladet om att det i trakterna av central park finns ett hus (det finns nog flere) där man gjort en skild ingång för de som äger de billigare lägenheterna eller snarare att de rika inte behöver befatta sig med de fattiga. Nu kan man ju inte vara så extremt fattig om man har råd med en lägenhet på Manhattan. Husbolaget fick någonsorts skatteavdrag om man byggde lägenheter för "fattigt" folk. Jag tycker att tanken är riktigt horribel. Det känns inte som 2000 talet. Tänk att det ska vara så skamligt att vara fattig. Tänk att man ska bli så illa behandlad för att man inte har något alls.
Fattigdörren får mig att tänka på hur dörren stängs för den som inte har dom där pengarna. Den som man är rädd för. Tänk att behöva dela med sig (jag är också dålig på det här) Så länge man stänger dörrar och ser upp till dom som finns där inne (jag menar lyx på TV finns det ju tillräckligt av) så kan inte heller det bli någon bukt på fattigdomen. Min största räddsla är att bli arbetslös och fattig. Det skrämmer mig faktiskt mera än att bli allvarligt sjuk.
Att såna tankar:
En rik bild:
 |
| Jag känner att jag inte kan sätta pengar på gym så jag cyklar till strömsö och simmar istället. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar