Lantliv och stora kyrkliga sammankomster

Det blev en liten paus i bloggandet igen men kvälls och helgjobben har börjat igen och då blir det inte mycket tid för annat. Den här våren kommer jag att vara en riktig periodare när det gäller arbetet. Vi arbetar oss(jag och mitt inre jag) halvt medvetslösa i två veckor och sen tar vi det lugnare i två veckor. Så nu vet ni hur blogg inläggen kommer att droppa in.

På torsdagen hade jag tidningen lantliv på bordet när jag kom efter 12 timmar på vift. Tycker det är en hyfsat bra tidning med lite av varje. Men fortfarande längtar jag inte efter att flytta till landet. Jag är absolut ingen landemänniska. Vad skulle jag med svarta fingrar på landet. Nej, inga stora gårdar för mig. Jag trivs bäst i storstäder. Vasa är ingen stor stad. Det finns inte riktigt stora städer i Finland.

Förra helgen befann jag mig i mina hemtrakter på ungdomens kyrkodagar. Det stör mig lite att jag efter 7 år i tjänst och 10 års studier inte riktigt kommer överens med stora kyrkliga sammankomster. Det känns som om mina 17 år i rullorna inte riktigt räcker till. Jag har liksom inte varit med hela mitt liv. Jag har inte gjort något stort väsen om mig. Lite som att bo på landet. Alla känner alla och så kommer den där "nya" och förstör allt:)

Men frågan är om jag faktiskt är på rätt plats? Börjar tvivla.

Känner mig mer hemma bland heavy metal dudsen.