Fitbit

En gång i tiden gick jag omkring i Prisma med min shoppingvagn och perklades. (är inne i en: Jag vill inte handla mat fas) då föll mina ögonbolllar på ett armband som mäter i princip allt man gör. Det visade sig att just det armbandet inte passade mina telefonmojänger och datorer så det liksom föll i glömska.

I höstas när jag hade som mest leidon över att inte slippa och röra på mig på grund av jobb och alla möjliga lekamliga avkommor så bestämde jag mig för att skaffa ett aktivitetsarmband. Eller ja, jag bad min man köpa ett till julklapp åt mig. Det blev ett i serien Fitbit och jag tror rent av att den heter charger. Så nu har jag igen nya mål att uppnå varje dag. Jag behöver mål och slå nya rekord för att det ska kännas bättre att träna.

Dessutom mäter detta lilla band också min sömn och det är ju intressant hur man sover och vaknar och inte minns att man varit vaken.

Där ligger den lilla rackarn och laddas. Laddningen höll i de lovade 10 dagarna. 

Små fossingar dyker upp och man vet att snart är det 10000 steg gågna.