Merry go round

När jag gick i lågstadiet var jag med i ett "bänd". Vi var 3 stycken medlemmar i detta bänd och två av dom kunde inte spela instrument. Vi gjorde i alla fall låtar på löpande band och några av dem hette Merry go round (som jag vid den här tiden trodde att hette merry go around) , bullshit och Afrikas trummor. Vi spelade in våra hits på kassett och drömde om att bli kända. Vår karriär tog snabbt slut eftersom framgångarna inte var stora. Vi framträdde bakom låsta dörrar hos en av bändmedlemmarna. 

Den här veckan har varit en karusell i huvudet. Jag har bollat med alla skolan elever(gjort grupper till friluftsdagen) , alltså en massa namn har skrivits ner ,placerats och omplaceras. Man blir riktigt snurrig. Det är sommarvärma och det känns inomhus.Man blir riktigt snurrig.  Jag har bakat avskedspajer till ett bra jobb (igen)(evighetsvikarie här). Varmt,mysigt och snurrigt. Jag har haft stunder då jag kännt mig riktigt matt över tanken att vara arbetslös. Jag har sett bilder på mig själv sittandes i soffan med extrema blå påsar under ögonen och räknandes på bilar som snurrar på gatan nedanför. Sen har jag haft stunder då jag känner mig  optimistisk. Det här blir nog bra det. (Int vet ja nu bara hur men säkert). Karusell feelis här alltså. 

Har inga bilder att bjuda på från mitt liv just nu. Google bilder istället. 

Jag tror att vi i vårt bänd utan namn faktiskt bara hade 3 låtar. 

Brooklyn baby Brooklyn

Vappen och alkohol

Vappen. På helgen när jag friterade munkar hade jag mera vappenfeelis än vad jag har idag. Det känns egentligen skönt att inte ha några planer. Ännu igår var jag ivrig att fara och lyssna till trappsången men nu vill jag bara vara hemma och eventuellt gå ut på promenad. För 15 år sedan skulle de aldrig har kommit på fråga att bara sitta hemma på vappen. Gud, vilken stress för varje fest och högtid.

Och nu kommer moralpredikan:
Ifjol när jag satt på bussen hem kring vappen lyssnade jag på en kille som skulle köpa ut åt en hel bunt med folk. Han hade fått flere lappar och planera att fördela köpandet på flera dagar och flera butiker. Starksprit sku ingen få för han hade inte fyllt 21 år.
På något sätt skulle man ju önska att åldersgränsen för alkohol inköp skulle vara 21 år. Oftast är det ju 18 åringar som köper ut till underåriga. Kanske (önsketänkande) man skulle vara en aningen mognare och inte köpa ut om man är 21 år.

Jag spottar inte i glaset. För vissa super jag för mycket och för andra för lite. Men jag har i alla fall aldrig köpt ut och jag har mognat till så mycket att jag nu tycker att det är onödigt att "doka" som 15 åring. Jag tror att det är många som tycker så..och jag befarar att det aldrig kommer att bli en vapp utan underåriga fyllor.

Ta och ät en munk istället!

Någon annans munkringar 

Jag förstår inte...

..1.a)  varför en 3-5 åring skulle behöva en egen mobiltelefon. Rör sig 3-5 åringar ensamma och behöver skjuts någonstans ifrån?
b)  Varför jag är udda när jag svara att 13-15år är en passlig ålder för att ha en egen mobiltelefon.
c) Varför den som är ensam ut och gå pratar i telefon.

..2. a) varför det är så tomt på gatorna när jag är ut och gå. Var är alla barnen? Alla föräldrar med barn? Ingen skillnad om man går ut och gå på vardagen eller veckoslut. Lika tomt som om man skulle ha släppt en atombomb och jag är den enda överlevande.
 b) Varför det bara är 30 åringar i isrinken
c) varför grannen har 100 pulkor men ingen använder dem...

...är frisk luft giftigt? Har jag missat någon väsentlig klimatinfo? Är mobiltelefoner leksaker?

3. ..varför vbl har rubriker som "du kan själv rädda världen?". Vem skulle rädda världen? Gud? Batman? What you do in life echoes in eternity. Det är nog bara så att var och en av oss ska dra sitt strå till stacken.

? 

Det finns mycket mer jag funderar över..men det tar vi en annan gång.

Voi...

Idag har det varit en jobbig dag. Började morgonen med en promenad. Det är ju bra och promenera men ibland börjar hjärnan gå på högvarv vilket resulterade i att jag blev på dåligt humör. Jag kom på hur mycket jag saknar alla mina kollegor och vänner. Jag fortsatte dagen med lite trädgårdsskötsel och vi vet ju vilket humör det får mig på. Yihaa va jag älskar och påta bland blommor och blader. :( NOT.

Ohhhh va störd jag är på allt och allra mest på mig själv. Det är nog bara o inse att jag kommer att vara den där evighets vikarien... kanske de e bara o börja leva med de och vara nöjd.

It was all just a dream..

The keys

Jag tycker lite synd om den som slutar sin semester den veckan. Kul väder det har varit i juni. 14 grader där ute brrrr. Men så är ju semestern till för att ta det lugnt och inte bry sig om vädret. Men den där solen piggar ju upp. Många har frågat vad jag skall göra på mins semester. Jag skall inte göra någo. Konstiga blickar genomborrar min utmattade själ. Jag kommer visserligen att röra mig i södra finland någongång i juli. That's all...och det känns riktigt skönt.
Idag har jag bläddrat i mina kokböcker. Ohh va fina kokböcker jag har. Min stora dröm är att en vacker dag få göra en egen kokbok. För I love to make food. Tänk att min bror har gjort en kokbok. Och tänk att jag står vid spisen och gör maträtter från den. Jag har lovat mig själv att jag inte ska göra makaronilåda på semestern :)
Idag har jag återlämnat mina nycklar(ja jag har ju då tänkt att jag inte ska jobba på semestern) till mitt gamla jobb. Voi vad jag kommer att sakna dessa människor. Tur så är dom bara några stenkast från min nya arbetsplats. Kaffegemenskap!!
And of course some pitctures:

Spel på gångs..

Brors och svägerskas kokbok. Det stora suget. Ta och köp på karin.ratata.fi 

Oh yes..the american in me

Nåja det börjar väl lite gå i överdrift

Tavelprojekt 1 

Tavelprojekt 2 

The keys..hade ett annat efternamn när ja fick dom. 

Carpe diem

Är ju semesterfirare och tar dagen som den kommer. Det är väldigt svårt för man hittar alltid några måsten om dagen. Idag har mitt måste varit att steka plättar och att måla på verandan. Jag stekte plättar men vernadan den är ännu omålad. Jag såg ju på sadetutka och där utlovades regn klockan 00.00. Kanske det inte hinner torka. :/ Andra måsten den här veckan är att föra tillbaka nyckeln  till min gamla arbetsplats. Det är tungt ännu och inte blir det någo lättare av tanken att jag i nästa år den här tiden är arbetslös. Att carpe diem bara.
Tänkte faktiskt börja dagen med en promenad idag. Blev inget av det heller..vaknade 9.28 och då va liksom dagen förstörd. Eftersom man släpar sig i zombie fart runt i lägenheten så borde man stiga upp minst klockan 6 för att hinna med dagens måsten. CARPE DIEM va de ju..
Idag fick jag min "läseordning" för den första perioden. Det ser riktigt lovande ut. Hujsigt att jag skall jobba som lärare. Att man ville ha just mig. Det är bra att vara wanted efter den  här våren.

Dessa små skor är påväg till mig per post tillsammans med 2 kompisar. Nu har ja morkkis 

Nu ska jag och min bollvärk fara och promenera..CARPE DIEM!! MY FRIENDS..

Sommaren i city

Så här till sommaren flyr Vasaborna  ut i sina kojor, villor och stugor. Vi är få som blir kvar och kämpa mot turisterna. Denna enormt störande skara. Nå nej nej. Jag tycker ju att Vasa har en potential att vara en sommarstad men jag ser inga männsikor. Dom kravlar fram vid festivaler och konstens natt men sen är det tyst. Men skönt är det att sitta på terassen och lyssna till allt annat än ljud av motorer av alla slag. Och man kan ta sig en powerwalk utan att ha en mopo i ryggen. Men nog är det konstigt med den här flykten till villan. Den börjar ju redan snön har smultit och fortsätter tills snön kommer. Det är liksom onödigt och planera nåpot med en österbottning sommartid. Kanske det är jag "inga gröna fingrar alls hej jag har aldrig ägt en stuga" som tycker det är konstigt. Det är säkert jag som är konstig. Jag onormala människa som firar sommaren i city. Nå nu tycker jag ju att alla små och stora städer i finland är ganska gröna och sköna ändå. 

Nu kan någon inbiten stugmännsika protestera om den vill!! Fritt fram och kommentera och motivera. :D 

Mannen har spenderat midsommaren på taket. Vi byter ut pappret under taket mot plast. Så ser det ut i mina ögon i alla fall. Jag förser männen på taket med kaffe och kaka. En gång i tiden var det prat om att hon skulle stå och röra i dom stora grytorna men det räckte med kaffe och kaka. Vi har inte haft mat och alkohol orgier utan like. Vi har inte jagat myggor. Vi har sett en film och konstatera att vi vandrat tillsammans i 12 år jag och mannen. 

Ja och om nån funderar så ser min blogg lite ut som om jag skulle ha tjuvstartat 4 of July firandet redan. Jag kan ju berätta att jag aldrig firat 4 of July i mitt liv . Jag gillade bilden i min header bara. I Löve N Y. 

Bilder: 

 Mamma, jag och mommo. Bild från www.karin.ratata.fi 

TACK!! ALLA FINA MÄNNISKOR VID VASA SVENSKA FÖRSAMLING..I WILL SO MISS YOU !!

Det gäller att håll den vid liv..Rosen jag fick av mina arbetskamrater..jaaaiikkss

Småpåtas 

Männen på taket 

Mannen min och snookerblicken 

First time-last time-the ultimate klagovisa

Min lista på saker jag har gjort för första gången under de senaste åren kan göras lång. Det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle klara av att predika. Vem i världen skulle lyssna på mig? Jag vet att jag kan och jag vet att jag vill predika. (Sen vet man inte om folk lyssnar) Jag vet att jag klarar av det jobb som jag drömt om att ha sen jag gick i gymnasiet och så PUFF..e de liksom borta. Drömmen finns kvar men orken tog slut. ..att kämpa på alla plan..Nu ska jag bara kämpa på studieplanet..dom andra flygplanen får störta bäst dom vill. Jag ska samla krafter och komma tillbaka starkare än någonsin..nej ho ho va ja talar.
Jag försäker glömma alla OM för tillfället. OM jag skulle ha gjort si och så..OM
Min sista mässa e hållen. Tur så fick jag äta middag direkt på med arbetskamrater för annars kanske jag skulle ha lagt mig i något dike och gråtit i några veckor. ONT gör det. FRUKTANSVÄRT ONT. Men en människa kommer över det mesta lärde jag mig på praktikplatsen. Så ska nog int jag å..
Jag har suttit första gången på vår terass. Det har ju varit så kallt och eländigt väder hela juni. Eller så kanske det bara jag som tyckt så..att det är kallt och för jävligt.

Min blogg är tillbaka till sitt normala. Inga fancy stuff här. Det pallar inte min dator/blogg/hjärna eller vad det nu är som får bloggen att se helt hysterisk ut om jag byter layout. Ska ta baby steg och försöka förnya min blogg utan att behöva flytta den igen.

Nu kommer ett bildregn: (It's raining photo's you know)

Okej..kan hända att mrs G sprang redan i ett tidigare inlägg

Het kvinna-kaliopi-eurovision-som jag såg efter 2 års uppehåll

Hejdå favorit predikstol 

Varit på 30 års kalas 

Sonisphere 4.6.2012 

Metallica..dude..

En präst smög förbi..hmm

Hej hej säger James...ooohhhh

Konstarerar att jag redan i ung ålder gillade skor. 

Crying at the discoteque..

..nå inte riktigt men nästan. Jag dör den lilla döden varje dag. Varje dag gråter mitt hjärta och det känns som den största förlusten någonsin att inte kunna jobba med dem man älskar och att inte kunna jobba med det man älskar. Hur blev det så här? Kanske det löser sig ännu..

Jag har inte orkat skriva fast jag har mycket att säga. Mycket jag är stolt över och mycket jag är besviken över. Jag är stolt över min fasta som för första gången faktiskt kan kallas fasta. Inte tog de bara 30 år att börja fasta på riktigt. Jag är ingen brutal fastare som vägrar allt. Jag har nog för dålig disciplin för det. Men jag köper inte de där tidningarna, de där byxorna, det där nagellacket eller de där skorna. Jag köper mat för dagen. That's it. Många har inte ens råd med mat ute i världen så det räcker med ett mål mat om dagen. och lite frukt..för diabetesen.

Jag har en ny bokhylla. Mina små babysar finns på hyllor. Jag har inte släpat mina lådor från garaget ännu och kanske jag klarar mig med de babysar jag har för tillfället.

Äntligen!! Vintern smälter bort och solen är min vän.

'

Och det varde kaos..de nya bokhyllorna har anlänt

Oj oj..mycket yta att fylla

Undrar om jag får bo bakom den rosa dörren någon gång.

Tänk om..

..jag skulle skriva något så folk inte tror att jag har börjat ruttna eller lever i en datorfri värld. Jag lever och tar mig fram på stappliga ben. Inga större händelser på kommande. Jag lever i ett grått vakum. Tur så skiner solen vilket gör livet betydligt enklare. Jag önkar att jag kunde som mr.N ligga på golvet och njuta i solskenet. Lyfta på ögonlocket när något suspekt närmar sig. Ibland känner jag mig som en kanin i bur. Där jag sitter i mitt arbetsrum och det känns som om väggarna ramlar över en. Det enda som håller dem uppe är mitt oändliga kaos på skrivbordet. Kaos ute kaos inne, kaos i hjärta och kaos i sinne!! Ibland saknar jag mitt jobb som textilvårdare som de så fint hette..då kunde jag i alla fall ha någon typ av hobby!! Nu är jobbet mitt hobby. En vän frågar om jag skall komma med på yoga? nej, kan inte för jag vet inte om jag jobbar på onsdagkvällar..

Äsch äsch...time to move on...

Måste ut i växthuset efter morot nu..så länge man ännu ser något i växthuset..see yaa



livet som kanin verkar vara toppen :)