Dockskåp

Oho!! Här händer det saker på bloggen. Egentligen tittar jag in för att den som är intresserad av att följa med min dockskåpsrenovering får göra det. Kan inte minnas när jag fick mitt dockskåp. Jag kanske var 5 år. Pappa hade gjort ett dockskåp till mig av farmors gamla TV.  Hur great är inte det!! Mycket arbete har lagts ner i detta dockskåp och också mycket lek från min sida.
Dockskåpet har stått i mina föräldrars källare i över 25 år. För någon vecka sen anlände skåpet till mig och nu ska det börja donas. Varför skulle en vuxen människa hålla på med dockskåp kan man fråga sig? Jag behöver en hobby. Jag är arbetsnarkoman och några hårstrån från att vara utbränd. Jag behöver göra något annat än jobb. Har också annat på gångs för att inte jobba mer än vad jag behöver men det tar jag en annan gång. Lite bilder från projektet. Utgångsläget

                              Dockskåpet

                                      Wc

                              Sovrum 1

                               Köket

                           Vardagsrum.

sovrum 2. 

Jag är inget resturang barn

Jag åt min första hamburgare på Mc donalds när jag var tio år. När jag var på klassresa i femman blev det den första pizzan, när jag var 16 blev det tacos, 25 blev det kebab och ifjol åt jag min första sushi. Det här är saker jag säkert kommer att dela med mig när jag sitter på ålderdomshemmet och gungar i min gungstol. Det kan hända att listan på smakupplevelser kan göras längre.

När jag går i butiken tänker jag rätt så ofta på hur "lite" produkter det fanns. Det fanns ett tiotal godisstänger och påsar(för det var ju det här man handlade som liten i butiken). Chokladplattor som marabou fick man bara på båten(läs viking eller silja) och meterlakrits fick man marknan. Veckopengen räckte till klistermärken och en 5 marks godispåse som var rätt så stor. Idag skulle man inte få mycket för 1,50 euro. Det kanske är bra att allt godis är så dyrt så barnen inte har råd att köpa den. Vi lever ju också i tider där allt är jumbo size. Vill man ha en liten påse med godis av något slag så får man leta länge. Allt är megasize och skulle kunna ge ett sockerrus till en helt kvarter med ungar.

Jag minns det så bra när man fick sluta med att säga och så vill jag ha 1 mk av det där godiset. Plötsligt stod man där och vägde sin påse. Charmen for ju.

När vi åker iväg till Ekenäs brukar vi stanna påvägen på kaffe. Jag kan slå vad om att det skulle ha varit för 20 år sedan skulle man ha haft kaffe i termos och smörgåsar i plastlåda och så skulle man sitta där vid vägrenen och mysa. Det blir inte riktigt samma myskänsla på ABC. Och när jag var liten gick man på picnic med en grillad broiler, smörgås och wienerbröd. Idag ska man ha värsta gourmematen med sig.

När jag var liten gick man inte på café (vi brukade gå med farmor till Dansk bröd ibland vad jag minns) , man gick inte heller på resturang så ofta(det fanns nog inte så många heller) och man hade inte så mycket att välja mellan. Jag menar det var skink, tonfisk, vege eller malettkött pizza. Jag blir riktigt stressad ibland när jag läser en meny med 20 olika pizzor(och vad är sannolikheten att man väljer samma pizza som alltid) eller när jag tittar på alla olika alternativ det finns på Mc donalds(jag drömde om att bo i en stad med mc donalds när jag var liten).

Jag var liten på 80-talet var butikerna stängda på söndag
                                        fick man kött från en köttdisk, bröd från en bröddisk
                                        fick man igen  pizza i Ekenäs
                                        åt man pirog istället för hamburgare
                                        åt man franskis och wienerschnitzel på resturang
                                        fanns carrols
                                        köpte man lösgodis genom att peka

Det fanns säkert mycket mer man gjorde men jag är tacksam över att jag inte har behövat välja bland en djungel av matprodukter, att jag oftast ätit mat gjort från grunden(fredagsfranskisken borträknad) och att det var ledigt på Söndag. Att jag varit på picnic. Idag lär sig barn att uppskatta annat. Få se vad dom skriver om om 20 år.

Hur avundsjuk var man inte på Pippi i godisbutiken. och hur ser våra godisbutiker ut idag. 

En hederliger gris på Paussi (verka vara ett in ställe) i Seinäjoki.

                                       
                     

Sommarjobbarn

Jag känner mig som en sommarjobbare när jag tar cykeln till jobbet på morgnarna. Gatorna är tomma på bilar, cyklar och folk,vilket i och för sig är helt yes. Jag slipper boxas med de mest krävande turisterna på torget när jag fortfarande har min semester framför mig. Den här veckan är jag ensam på kontoret. Så nu har allas munnar semester i alla fall :).

Det bästa sommarjobbet jag har haft måste nog ändå vara tvätteri jobben. Har ju trots allt tillbringat 6 sommrar som textilvårdare. Svettas i närmare 60 grader men ack så många skratt vi har haft och så mycket vardagsvisdom man har fått insupa under dessa år. Mest av allt gillade jag just det inte var så allvarlig stämmning. Kanske vi stred någon gång och någon hotade med att sluta men mest var det glada miner. Och på vilken arbetsplats har man vattenkrig ...eller försöker slå rekord att sätta sjukskötaredräkter(hmm heter det så) genom vindtunneln. Tror jag var uppe vid 700 i timmen när jag var som bäst. Ha ha.

Sen kan man fundera hur man tänkte när man var "ut" till klockan 4 och for på jobb till kl 6. Dom dagana är nog förbi.

Planera lite unggudstjänst idag. 

Tigerkakan och sockerkoman

En utmaning denna vår var att ha sockerfasta. Från början tänkte jag köra hårt med förbud mot all sorts socker men jag insåg ganska snabbt att jag skulle få leva med att fasta från synligt socker. Jag talar(uttalat på riktig ekenäiska) sötsaker, bakverk och sockriga drycker. Det gick riktigt fint tills jag smällde i mig en morotskakbit där halvvägs.  Jag gjorde bättring och höll mig tills jag blev bjuden på hembakt bolla hos c:s släkting. För vem är jag att säga nej till något som någon satt sin själ till att åstadkomma. Nu var det ju fråga om bara en bjudning. De må vara förlåtet i mina mått mätt. Annars kändes fastan i år inte som en fasta, eftersom jag fastar mest hela tiden. Köper inget onödigt o försöker hålla sockret i skick.

 På tal om bakverk. Påsken är en sockrig tillställning och även jag föll för kakor och mignonägg. Kan berätta att detta sockerrus gjorde mina fötter svullna och ett allmänt illamående lade sig över min påskakropp så tydligen hade kroppen vant sig(eller ska vi säga hjärnan) med mindre socker. Mindre socker till folket.

Och kan man tänka sig att jag idag tog och baka en tigerkaka. Denna underskattade kaka. Denna kaka som jag minns att kvinnfolke satt och vispade förhand i min fagra ungdom. Mera händer i smeten och mera heimlaga bollo. Och denna kaka är nu utbytt till snärtiga luftiga frödinge kakor som säkert står sig i flera månader. En kvinna klagade på att hon inte hade råd o köp mat när allt va så dyrt. I vagnen hade hon bara halvfabrikat och cocis. Nej, baka en tigerkaka vet ja människor. :)

Pappas påskkaka. Inga köpta grejor. 

Tigerkaka

Nya bakgrejor

År 2013

Här är nu mitt år i ord och bilder. Det tog mig en stund och resultatet är inte det samma som igår. Men yesterday är yesterday. 

Januari 

I Januari var det ett bedrövligt grått väder. Aldrig förr har dåligt väder tagit så hårt på mitt sinne. 

Det kom snö..de va grått..

Inte ens fast vi titta under soffan kunde vi hitta solen

Februari

I februari var vädret inget bättre men vi hade en ryssfest med kollegerna som lättade upp stämmningen. Vi flyttade till en nyrenoverad skola. Detta var andra gången i mitt liv som jag kommer till en renoverad högstadieskola eller ska vi säga grundutbildningen för årskurs 7-9. Förra gången var på 90-talet i Ekenäs, då var jag själv elev.

Vi diska och diska

Russian nails

Oj vad jag kommer att sakna festerna på bgs ;)

De var fortfarande grått, vi åt köttbillor och bekanta oss med nya skolan.

Mars

Solen titta fram i Mars. I Mars var det påsk. Jag åkte till Ekenäs och satt hela tågresan i trapporna. Det var kallt. Men det var sol.

Promenera i Fiskars


Mera promenadbilder


Undervisa i den nyrenoverade skolan


Gick med mor och far på isen under påskhelgen. Tydligen skulle man inte gå där men ack västnylänningen ger inte upp.

April

Är en väldigt bildlös historia. Mest mat och sånt.


Försökte uppfostra eleverna till ordning och reda :)

På invigningsfesten oooa vi hela natten 

och på vappen klädde vi kvinnor oss till män

Maj

Var väl rätt så varm. Minns inget. Bildlöst.


Men på första Maj jaga vi motorcyklar

Juni

I Juni blev jag arbetslös. Det var helt nytt för mig och en viss förvirring smög sig in i min själ. Så var jag på ögonbottensundersökning (bra där) och det konstaterades att dit hamnar jag att gå varje år. Mera förvirring i själen. Det regnade och åska denna dag och jag cykla med rask takt i solglasögon. Varför tog jag inte en selfie.

Var jag med i Nice run för första gången.

Satt vi på terassen långt in på nätterna med vinterkläder. 

 Åt jag dessa ribs och tänkte att det skulle bli en bra strampen sommar. 3 gånger var vi till strampen.

Var vi till Replotbron :) 

Juli 

I Juli fräste vi till Ekenäs i två etapper. Etapp 1 var en sommarfest med girlsen. Det var kallt. Den andra färden avslutade vi med Muse konsert på stadion. Ännu en gång konstaterades att sittplatser på en sån konsert borde vara förbjudet. 

och vi dansa med filtar på. Vi såg natten och vi såg morgonen. Det var den sjunde dagen i veckan. 

Bror och svägerska bjöd på mat 

Med pantertant naglar musa vi till det. 

Augusti 

I Augusti for vi till Berlin. Det var tropisk värma och en massa turister. Men det var nice. På hemfärden gjorde vi en visit till Ekenäs. Där var det gårdfest och vänner från långtbortifrån. (Ena från Karis :)) Jag börja jobba och mannen hade semester. 

A American in Berlin 

En turist 

 I Augusti var det föreläsning med svägerska, terasshäng, häng i nya skor, friidrotts VM.

Denna bild ska inte vara här..men rör jag den försvinner allt så nu e den. 

September 

I september for jag till Ekenäs och fira guddottern. Och lite senare hände det sig att... 

Guddottern pussla och jag visa tån. 

I september plockades en massa bär. Frystes. Husmoderligt. 

29.9 föddes Märtha min brorsdotter. På bilden syns också mitt knä. 

Oktober 

I Oktober kom första snön, som också smalt bort. Jag fick träffa Märtha för första gången 3 veckor gammal. 

Faster Heidi in black 

November 

I november hände det som inte jag trodde skulle hända. Min studiekompis dök upp i Vasa och det blev plötsligt tätt med café, simhalls och "krog" besök. Det var bra tider. Sen fick jag nej till ett jobb. Va på julfest redan före jag alls hade börja tänka på julen. 

Julfest 

Greta in the house. Då är inget normalt :D 

December 

Det blev två färder till södern. The sounds va hur bra som helst. Märthas välkomstfest var ännu bättre. Snuvan kom. Julen kom. Snuvan fortsatte. På årets sista dag blev det äntligen simmat. 

Maja och The Sounds 

Kurtn titta lite oskyldigt på mig där han låg och fira självständighet. I nästa ögonblick va han vilder. 

Jag och mamma på välkomstfesten. 

 
År 2013 är det nog denna fröken som vi* minns mest.
Märtha Hildur. 

*Vi= Me myself and I eller familjen, vännerna och kollegerna :)

Konståkning

Ett lite otippat blogginlägg så här när man borde summera året som gått och frossa i julbilder. Men när jag nu traskade iväg till butiken idag och det kändes som en höstdag kom jag att tänka på skridskorna jag fick av farmor till julklapp när jag var runt 5 år gammal. Jag kan inte minnas om dessa var mina första skridskor men jag minns dem med både fasa och glädje. 

Jag tyckte mycket om att se på konståkning och göra piruetter där hemma när jag var liten (jag gick ju trots allt på sagobalett och hade the right touch). När det sen var dags att ta dessa kunskaper på isen så gick det inga vidare. Jag minns den där ishockey majlan som jag så fint skulle hoppa över och hur jag föll. Det tog ont och mamma tappa nerverna på mig när jag inte steg upp. Jag minns färden på sparkstöttingen till "neuvola"  där jag inte minns om vi fick någon hjälp. Jag minns att jag inte kunde stöda på benet. Jag minns att fadern i huset kom hem och tog mig till hälsocentralen där jag med fasa minns hur det vreds på mitt onda ben. Sen bar det av till sjukhuset. Vilka fasansfulla timmar där väntade. Hade fått för mig att jag skulle operaras och det var något jag absolut inte ville. Jag grät. Jag grät säkert för många år framöver. Sen kom mannen som hade misst sina fingrar in och hade dem i ett smörpaket. Han fick gå före..och det var fasansfullt. Sen fick vi veta att jag hade en spricka i benet. Det var nästan av och jag fick gips upp till naveln. Jag minns att färden hem gick med pappas firmabil för vi ägde ingen bil. Sen bar mamma och pappa omkring på ett gipspaket i några veckor för det där med kryckor hade jag bestämt mig för att inte gå med på. (Jag behöver alltså bära på mamma och pappa i något skede). Jag minns också att i samma veva skulle alla barn få poliovaccin på en sockerbit och att jag drogs i en pulka till församlingshemmet och fick mig min dos. Hur jag sen tog mig in i hemmet minns jag inte. Sen när gipsen äntligen kom bort så var mitt ben som en sticka. Det var också fasansfullt. 

Med detta i åminne skrann jag bara med ett ben i många år. När jag sen började använda båda benen igen var jag inte intresserad av konståkning något mer. 

Nu har jag inte skrunnit sedan början av 2000-talet och när jag nu idag tassade på där i friska luften fick jag en enormt sug på att stå på skridskorna igen. Bara det kommer is ska jag halka iväg och ta igen allt det där som har uteblivit under alla dessa år. Ha 

Två funderingar idag

1. Vi hade ingen bil när jag var liten. Och vi klarade oss bra för det. Nu känns det som om när man fyller 25 måste man ha en farmarbil för att kunna förflytta sig och få med alla grejer. 

2. Har barnen nuförtiden "vatten i knä" eller var det bara 70 och 80 talisterna som hade det. 

Lovar att om jag blir skicklig ska jag klä mig såhär.


Dagens bild. Siwa påse och sol.

Rihanna och andra sätt att stjäla

..sitter i solen och läser ELLE och ett reportage om Rihanna. Jag diggar verkligen Rihanna och skulle gärna ha gått på hennes konsert som är idag men en annan gång. Det som irriterade mig i reportaget var att Rihanna var 3 timmar försenad till intervjun vilket inte är förstås första gången för denna dam. Finns det något jag hatar är det människor som inte kan komma i tid. Om man är någon minut försenad är det väl ok men att alltid komma en halvtimme/timme försenat är inte ok. Kanske dags att fundera hur man kan komma i tid. :) Jag hatar att stjäla av andras tid därför är jag alltid i tid. Att träffa vänner och de är försenade är inte hela världen för det far ju bara av vår tid men att komma försent på jobb och lektioner det är att stjäla av andras tid.

Jag lider visserligen av "farmor" syndromet själv när det gäller tid. Jag bara måste vara redigt i tid. Jag behöver öva på att komma 10/5 minuter före överenskommen tid men oftast trampar jag på utanför destinationen i 15.-minuter i förtid. När jag gick i ettan bruka jag fara nästan direkt när mina föräldrar for på jobb. Det betydde att jag 7 tiden traskade iväg till skolan och var ALLTID först där. Vaktmästaren bruka hålla mig sällskap. Nuförtiden försöker jag alltså att komma "sent".

och så en liten slutkläm. Har Rihanna som är kändis rätt att komma sent egentligen? och blir man faktiskt så arrogant när man blir kändis och rik?

Party like a Queen