September

Plötsligt fick jag en längtan till höstens mörker. Jag drar mig från att promenera tidigt på kvällarna fastän jag har möjlighet att fara iväg o promenera 16 tiden. I mörkret får man den ro man behöver. Jag är mörkrets barn..ha ha.
Det har varit tyst på sistone på bloggen. Har inte lust att knäppa på datorn (heter de så)..lever i funderingarnas värld. Va ska jag riktigt bli när jag blir stor, större, störst?

Jag hade en tack fest förra veckan. Fin var den..och oj vad jag saknar dem alla. Det känns som om där va de liksom. Kaputt. Nu e jag ensam med alla mina ungdomar förstås.

Bilder

Åkt tåg med Campbell 

Träffa fina mommo 

Party 

Baka 

Party people 

Äta äta 

Smörgås kaka två 

Ishockey säsongen är inledd